Historik
Linköpings slott är en av landets äldsta bostadshus som fortfarande används. Ursprungligen uppfördes byggnaden som bostad för linköpingsbiskoparna. Den första byggnadsetappen genomfördes redan på 1100-talet och sedan gjordes en stegvis utbyggnad under medeltiden. När Gustaf Vasa började reformera kyrkan var Biskop Brask den mäktigaste och rikaste företrädaren för den katolska kyrkan och hans bostad var Linköpings slott. När Gustaf Vasa och hans söner övertagit slottet byggdes borgen om till ett renässansslott och då fick slottet sin nuvarande storlek.
Landshövdingen för Östergötland har residerat på slottet sedan 1600-talet. Många andra statliga funktioner har samsats i slottet, bland annat fängelset och förråd för militären. Under århundradena har några stora restaureringar påverkat slottets utseende. I slutet av 1700-talet rensades resterna av renässansdekorationerna bort och en representativ våning för landshövdingen skapades. I slutet av 1800-talet återställdes en del av renässansprakten på fasaderna. Detta ansågs oäkta vid restaureringen 1930 och togs åter bort samtidigt som interiörerna moderniserades och effektiviserades.
Under 1990-talet restaurerades fasaderna på nytt och då dokumenterades fasaderna sten för sten för att klarlägga den komplicerade tillkomsthistorien. Under senaste åren har stora delar av slottet restaurerats invändigt under medverkan av Mats Fredriksson och Fredriksson arkitektkontor. Julen 2002 inträffade en allvarlig vattenskada som medförde en ett stort återställningsarbete som färdigställdes vid årsskiftet 2004.